I det blå rummet kunde man bygga modellflygplan och kojor. I kojan var det möjligt att äta kanelbullar och läsa serietidningar. I sängen låg en blå tyg-elefant: den hade betydelse för mig. Men framförallt bodde jag tillsammans med min bror i det blå rummet – en alldeles vanlig bror som inte lever längre.
På gården stod ett pilträd som jag kunde sitta under, och förundras över hur allting blev.
Vi borde fått vara kvar i det där blå rummet. Min bror och jag.
