Följande är ett försök att skriva en bok om ingenting. Att säga ingenting. Och hur något ändå blir sagt mellan orden, som stjärnor liksom på pin kiv uppstår i rymdens vakuum.
Ingenting.
Jag skriver ordet Ingenting,
så att sidan inte ska
stå tom.
Tom på allt
skriver jag det som är kvar:
dikten själv
eller det som är så smått
att ingen
tänkt på det.
Antingen ser du ingenting här,
eller så ser du
det ingenting
som här står skrivet!
