I mars 2000 började jag och Karl Herman Tapper att samtala om folkbildning utifrån hans rika, breda och det brokiga engagemanget inom folkrörelsen, som han har formulerat det själv . Han har alltid haft många järn i elden samtidigt men alla under en gemensam nämnare: Folkbildning.
Hur skulle man kunna dokumentera en hel folkbildningsgärning? Hur skulle man kunna sammanfatta den?
Vi talade mycket om att göra en film i början. I denna film skulle Karl Herman vandra runt på Marieborgs folkhögskola och visa och berätta om vad som hände förr på denna kulle ur folkbildningens historia. Men Karl Herman drog sig undan, han var en berättare inte någon som ville stå i centrum i en film.
Våra samtal fortsatte på hösten 2000, det mesta blev inspelat på band. Rubrikerna för nästa samtal sattes upp och ämnena som vi skulle behandla blev fler och fler. Arbetet växte hela tiden. Vi kom överens att vi måste fördjupa del efter del. Samtalen blev utskrivna och på hösten 2001 träffades Karl Herman och jag för att granska och korrigera detta manus. Det kändes som ett oändligt arbete för hela tiden så dök det upp förslag på nya kompletteringar.
Hur skulle man kunna forma detta material?
Det behövdes inte formas, det var redan i samtalets form och Karl Herman berättade.
