I inledningen till sin nya essÀsamling Äterger Georg Klein en oroande och djupt berörande dikt - "Korpen" av den ungerske poeten Ottó Orbån. Det Àr en dikt som inte slÀpper sitt grepp om honom. Korpen symboliserar för Klein kulturens undergÄng.LÄngsamt, omÀrkligt och obönhörligt pÄverkar den vÄra sjÀlar som en inifrÄn kommande förlamning. Kanske som en uppfordran, ett sÀtt att göra motstÄnd, tar Klein i sin bok upp frÄgan om forskarens ansvar och forskningens roll i samhÀllet. Lidelsefullt försvarar han - i opposition mot dagens dekonstruktivistiska strömningar - naturvetenskapens förmÄga att komma fram till giltig och hÄllbar kunskap om den vÀrld vi lever i. Men han redovisar ocksÄ röster som Àr kritiska mot hans hÄllning - en brevvÀxling med journalisten och författaren Göran Rosenberg hör dit. Klein hÀmtar mÄnga exempel frÄn genetik och cancerforskning, men berör ocksÄ kulturskillnader, rasism och antisemitism, naturvetenskap och humanism. Ett mellanspel utgörs av ett gripande portrÀtt av Georg Kleins mor Ilonka.