"Liv är rörelse och framförallt utveckling och förändring. Motsatsen är stagnation och apati. Döden är däremot ingen synonym till stagnation, istället bjuder den vår materia, själva byggstenarna till vilka vi är, på en ny resa. En, förvisso sorglig för efterlevande, men också i någon mån poetisk fortsättning som deltagare i universums kretslopp. Exempelvis är tanken på att våra förfäders fysiska partiklar lever vidare i en mäktig gammal ek, en slags symbol för kontinuiteten mellan generationer och för vår samverkan med naturen. Den sistnämnda vilken vi förstås är en del utav."
I Livets resa tas läsaren med på en reflekterande vandring genom livet. De stora, klassiska existentiella frågorna avhandlas med nyfikenhet och förundran.
