Jag försöker inte framstĂ„ som nĂ„got helgon, för det Ă€r jag verkligen inte. Precis som alla andra har jag bĂ„de ljugit och bedragit. Ăven om man inte Ă„ker dit nĂ€r man ljuger och bedrar sĂ„ Ă€r alltid den egna vetskapen om den egna handlingen faktiskt vĂ€rre Ă€n att om nĂ„gon annan kĂ€nner till den. Egna vetskapen, kriget med mig sjĂ€lv, Ă€r det som Ă€r vĂ€rst. Det hĂ€r Ă€r min chans att skriva vad jag vill ha sagt, framför allt gĂ€llande Ă„ren i AIK men jag berĂ€ttar ocksĂ„ om min uppvĂ€xt pĂ„ Södermalm, tiden i Black Army och mina Ă„r med vĂ€sten pĂ„ i Hells Angels. Allt kommer inte att stĂ„ hĂ€r i den hĂ€r boken. En del saker för att jag glömt, eller vill glömma. Vissa hĂ€ndelser har jag skalat bort av ren sjĂ€lvbevarelsedrift dĂ„ jag varken kan eller vill dela med mig av dem. Det hĂ€r Ă€r min möjlighet att utdela nĂ„gra vĂ€lriktade kĂ€ngor mot oförrĂ€ttens utövare med sina lakejer. Vi gör alla vĂ„ra val och fĂ„r stĂ„ för dem. Jag Ă„ngrar ingenting och tar inte avstĂ„nd frĂ„n nĂ„got jag gjort i mitt liv. Det Ă€r alltid segraren som skriver historien och eftersom det hĂ€r Ă€r min historia, som jag skriver, sĂ„ mĂ„ste jag dĂ„ rimligtvis vara segraren⊠eller?