När hon tittar i backspegeln ser jag hennes ögon, de liknar ögonen hos en schäferhund som blivit piskad hårt till lydnad. Blicken ser nedbruten ut men samtidigt rasande. Jag iakttar mammas galna ögon i backspegeln, håller koll på dem. Erik sover nere på det kalla smutsiga bilgolvet, rör sig oroligt i sömnen. Jag viskar Så ja, så ja. Försöker trösta honom i hans oroliga drömmar.
När Hannas mamma frontalkrockar med ett träd och hamnar i koma börjar Hanna skriva brev till henne. Hon erinrar sig oförglömliga barndomsscener, trauman som alltid funnits där men som först nu fått en röst. I brevskrivandet kämpar Hanna med sitt modersporträtt och att begripa varifrån hon kom och sin plats i världen. Vem blir man när ens familj plötsligt är borta? Vad gror inom en människa som genomlevt en trasig barndom? Kan man bära sin moders skam?
Skambäraren är en familjekrönika om övergrepp och förtryck i en adlig läkarfamilj, om att bära en djupt dold hemlighet, samt modet att försöka förstå och förlåta det som skett, hela det som skadats. Boken är även en hyllning till djur, vänskap och frihet, att trots allt resa sig och vandra vidare.
