Esters Stockholmstillvaro kantas av oÀndliga jobbpass pÄ antikvariatet och dimmiga lördagsnÀtter med bÀsta kompisen. Livet kÀnns som en symaskinsnÄl som hoppar fram och tillbaka nÀr trÄden ska fÀstas; Ester kommer inte vidare. Men en dag trÀffar hon Eli med den mörka rösten och hÀnderna som Àr flÀckade av mÄlarfÀrg. Det blir början pÄ det vackraste men svÄraste Äret i Esters liv. I bloggaren Flora Wiströms sinnliga romandebut Àr kÀrleken allomfattande, pÄ gott och ont.
Det Àr vinter i Stockholm nÀr Ester ser honom för första gÄngen. Han vÀljer en bok om Frida Kahlo och betalar utan att se Ester i ögonen. Utanför antikvariatet ligger snödrivorna som strandade valar och det Àr beckmörkt redan klockan tre. Ester vÄgar inte frÄga om hans nummer, trots att bÀsta kompisen Hanins röst ekar i huvudet: go for it.
Det Àr tur att Ester har Hanin som trÀnger sig före i kön till klubbarna, klottrar "onanera mera" pÄ husvÀggarna och trycker pÄ skicka nÀr Ester tvekar.
Stanna handlar om att hÄlla andra uppe nÀr man sjÀlv Àr nÀra att gÄ sönder, om den stora livsavgörande kÀrleken och om att stÄ still nÀr alla andra rör pÄ sig. Stanna Àr ocksÄ en hyllning till systerskapet.
