Leo möter en rad olika representanter för riktningar och typer i det tidiga 1900-talets arbetarrörelse pÄ hans vandring. Politiska klimaxen Àr revolutionsvÄren 1917, dÄ vi fÄr möta Lenin, som talar i Stockholm. Men Leos nederlag i en strejkomröstning pÄ hans arbetsplats fÄr honom att tappa fotfÀstet i tillvaron och han faller ned i en djup depression.
För VÀrnlund sjÀlv handlade romanen om »den svÀrmiske, hÀnförde proletÀren och den fara som ligger i hans hÀnförelse«. Han ville diskutera och problematisera villkoren för politisktrevolutionÀrt arbete och den fara som ligger i att fullstÀndigt glömma sig sjÀlv för »saken«. En frÄgestÀllning som fortfarande Àr lika aktuell idag.
Vandrare till intet publicerades första gÄngen 1926 och blev ett viktigt steg i Rudolf VÀrnlunds författarutveckling. I skildringen av Leo Fasts uppvÀxt i Stockholms södra förstÀder ÄtervÀnde han till sitt eget ursprung och pÄbörjade dÀrifrÄn pÄ allvar analysen av det som kom att bli huvudtemat i hans författarskap: striden inom varje individ mellan egoism och altruism.
