Pyttelilla Dim är precis som du och jag, fast mindre än en kotte. I hans hem djupt inne i skogen är det spännande att vara liten: några frön blir till fina vingar, en blomma blir en rolig dräkt. Och ett blåbär räcker som mat i flera dagar! Men det är också väldigt ensamt. När man är så liten som Dim är det ingen som lägger märke till en. Dim är mest nyfiken på de stora som klampar genom skogen, men vad han än gör så ser de honom inte. Fast en dag när Dim känner sig som mest ensam och förtvivlad så hör han ett pyttelitet pip. Kanske finns det någon som ser Dim trots allt?