Vi står kvar, fastän vi kanske måste stå flera timmar i kön. Fastän vi kommer att ha frusna tår och stela fingrar när vi väl släpps in. Det är nu eller aldrig, när vi äntligen fått en kväll ihop då Tove inte repar och jag inte måste plugga till något prov.

Snöflingorna som faller i hennes hår. I neonskenet från Cleoskylten ser de ut som spröda stjärnor. Hon tar mina kalla händer mellan sina, trots kylan är hon alldeles varm. Jag darrar till, känns som jag får en stöt genom kroppen.

Cecilia Hansson är poet och översättare. Mest uppmärksamhet har hon fått för Spegelsken - en skoningslös skildring av 1980-talets högstadiekorridorer, illustrerad av Dennis Eriksson. Vem tänder stjärnorna skildrar den tunna linjen mellan hopp och förtvivlan och tvingar in läsaren i förälskelsens sårbara hudlöshet.

Lästid 7 min.