Ossian Friedell Ă€r en fascinerande blandning av jordfast och lösryckt, av dröm och verklighet. Av sin mor har han Ă€rvt fabuleringsförmĂ„gan, av sin far det inĂ„tvĂ€nda, grubblande. DĂ€r livsuppgivelsen hos fadern tar sig uttryck i sadism â Ossian Ă€r resultatet av ett möte mellan eld och vatten, mellan Amande Flyckt och Elias Brage, mellan pigan och husbonden, mellan fantasins sega styrka och rĂ„hetens, bitterhetens, ensamhetens â dröjer den hos Ossian som en oförmĂ„ga att genomföra ett arbete, att âbli nĂ„gontingâ. BarndomsĂ„rens helvete följs av sporadiska anstrĂ€ngningar â Ossian spelar violin men har inga ekonomiska möjligheter att förkovra sig; Ossian mĂ„lar men blir aldrig nĂ„gon erkĂ€nd mĂ„lare; slutligen skriver Ossian romaner...
Ossians livsöde skildras av Ljungquist med en rikedom pĂ„ humoristiska detaljer, en berĂ€ttarförmĂ„ga att en fantasins kraft som gör Ossian till ett imponerande och djupt gripande verk. Ossian Ă€r en mĂ€nniska pĂ„ vĂ€g frĂ„n det okĂ€nda till det okĂ€nda; men de brottstycken av hans liv vi ser bildar ett sĂ€llsamt mönster: det Ă€r som vi skulle se allt det mest sammansatta i konstnĂ€rsödet â dess lidande, frĂ€mlingskap, dess samhörighet med det bĂ€sta i mĂ€nniskonaturen, dess âvördnad för naturenâ, dess enhet och splittring â framhĂ€vt i ett sprĂ„k av utomordentlig valörrikedom.
Bo Carpelan