»David Peace är en säregen röst och en stor begåvning. För mig framstår Yorkshirekvartetten som någonting av det mest fascinerande som skrivits inom kriminalgenren på mycket länge. Och 1983 blir på ett sätt den naturliga höjdpunkten.« | KRISTIAN LUNDBERG
»David Peace skriver så tätt och rafflande, och har sådana fantastiska personporträtt och en sådan miljöbeskrivning att man bara läser andlöst och tänker: Usch, hur ska det gå, hur ska det gå?« | YUKIKO DUKE, GOMORRON SVERIGE, SVT
Leeds, maj 1983. Den tioåriga Hazel Atkins försvinner på väg hem från skolan och trots polisens officiella förnekanden anar man ett samband med andra händelser i traktens mörka historia: Jeanette Garland 1969; Susan Ridyard 1972; Clare Kemplay 1974; barn som försvunnit på liknande sätt och som aldrig återfunnits levande.
Parallellt med att kriminalpolisöverintendent Maurice Jobson drar i gång sökandet efter Hazel tar Michael Myshkin - den man som fällts för de tidigare morden - tillbaka sitt erkännande i fallet Kemplay. Hans advokat, John Piggott, påbörjar nu en privat utredning, ett sökande som leder honom rakt in i det intrikata nät av lögner och korruption som Jobson och hans kollegor byggt upp.
Längs slingrande vägar rör sig Piggott och Jobson obevekligt mot varandra. Och från ett tredje håll närmar sig en gestalt som till slut lösgjort sig från Yorkshires blodtyngda skuggor - barnet som försvann, men slapp undan; som överlevde och nu söker sin hämnd
DAVID PEACE [f. 1967] växte upp i Yorkshire på sjuttiotalet. 1983 är den fjärde och sista boken i den hyllade kvartett kriminalromaner som fått det samlande namnet Yorkshire-kvartetten [Red Riding Quartet]. Efter att i femton år varit bosatt i Japan är David Peace sedan 2009 tillbaka i Yorkshire
Pressröster om »Yorkshire-kvartetten«:
»David Peace skriver hårdkokt och rasande, med svärtan hos en igenbommad gruva.« | SAM SUNDBERG, SVENSKA DAGBLADET
»1977 är en nattsvart djupdykning i ofattbar, mänsklig ondska.« | INGALILL MOSANDER, AFTONBLADET
»Yorkshirekvartetten är en läsupplevelse utöver det vanliga.« | MIKAEL R KARLSSON, BORÅS TIDNING
»I 1983 finns det så mycket av spänning att det knappt går att ta in. Romanen bör nog mera läsas som ett diktverk, ett ilsket och speedat requiem över en medmänsklighet som (nästan) gått förlorad i Yorkshire och på andra håll.« | PÄR ALEXANDERSSON, DAST MAGAZINE