60 WESTERNS : Epic Tales of Adventure and Frontier Survival

Mark Twain

Mark Twain, pseudonym för Samuel Langhorne Clemens, född 30 november 1835 i Florida, Missouri, död 21 april 1910 i Redding, Connecticut, var en amerikansk författare, reporter och tidningsman. Twain arbetade på en flodbåt 1857–1861 och fick sitt litterära genombrott år 1865. Han är kanske mest känd för romanerna Tom Sawyers äventyr från 1876 och Huckleberry Finns äventyr från år 1884. Förutom romaner skrev han även reseskildringar samt samhällskritiska reportage om samtida korruption och klasskillnader. Han är farfars bror till Jean Webster. Mark Twain föddes med namnet Samuel Langhorne Clemens den 30 november år 1835 i den lilla staden Florida i delstaten Missouri i USA. Han var John och Jane Clemens' sjätte barn och han fick även senare en lillebror. När Samuel var fyra flyttade han och hans familj till Hannibal, Missouri. Vid den här tiden var Missouri ganska ny delstat och utgjorde också en del av USA:s västra gräns. Missouri var också en slavstat. Samuels far hade en slav och hans morbror hade flera på sin ranch. Det var där Samuel tillbringade sina barndomssomrar lekande i slavkvarteren och lyssnade till slavarnas historier om andar och spöken. En annan sak som präglade Sams barndom var den stora floden Mississippi och alla båtar som passerade. Han kunde ligga på flodstranden hela dagar och se på flodångare som gled förbi. Han satt där och dagdrömde om hur han kanske en dag i framtiden kunde vara en av sjömännen som satt där på ett av de stora fartygen och styrde mot fjärran land. År 1847 när Sam var 11 år, avled hans far, och året därefter slutade Sam skolan efter att ha gått ut femte klass. Han började i stället arbeta som lärling till en tryckare på den lokala tidningen. Tack vare detta läste Sam många tidningar och han lärde sig vad som hände ute i landet. Vid 18 års ålder flyttade han österut till New York och Philadelphia. Han arbetade på flera tidningar och var framgångsrik som journalist; det märktes att han kunde skriva. År 1857 flyttade Sam tillbaka till Missouri där han tog värvning som lots på en ångbåt som trafikerade Mississippi. När det amerikanska inbördeskriget bröt ut år 1861 upphörde den mesta trafiken på floden och han fick sluta som lots. Hänförd av kriget gick han med i en frivillig sydstatsenhet vid namn The Marion Rangers. Efter endast två veckor avbröt han sin tjänstgöring där. Huckleberry Finn's äventyr sägs ha grundats på Sams arbete på ångbåten. I juli 1861 reste Sam västerut efter en inbjudan av sin bror Orion, som blivit utnämnd till minister över Nevada-territoriet. Lockad av Nevadas silverrush, reste Sam med diligens från Missouri till de öppna vidderna i Nevada. Under denna resa så fick Sam för första gången möta indianer och hade flera sällsamma missöden på vägen. Många av dessa små äventyr har letat sig in i noveller och böcker, speciellt i boken Roughing It (Slita hund). Efter att ha misslyckats med att bryta silver började Sam skriva för en liten tidning i Virginia City i Nevada. Det var då han för första gången använde Mark Twain som pseudonym. Namnet Mark Twain hade Sam tagit efter när han jobbade som lots på Mississippifloden; det betecknade när det var tillräckligt djupt (två famnar) för båtarna att åka. År 1865 slog Twain igenom med novellen Jim Smiley och hans hoppande groda. Den trycktes i tidningar över hela landet. Ett år senare anställdes Mark av den stora tidningen Sacramento Union för att åka till Sandwichöarna, nuvarande Hawaii, för att göra ett resereportage därifrån. Hans artiklar blev så omtyckta att han efter återkomsten gjorde sig ett namn genom att resa runt och hålla föreläsningar. Efter att ha anställts av tidningen Alta California för att fortsätta med resereportagen kom Sam till New York år 1867, där han snart anmälde sig till en ångbåtsresa till Europa och Det heliga landet (Bibliska Palestina). Hans berättelser från dessa resor blev enormt populära hos allmänheten och blev till hans första bok år 1869 En resa kring den gamla världen. Det var också under dessa resor som han mötte sin framtida svåger, Charles Langdon. Det sägs att Langdon visade Sam en bild av sin syster och att det var kärlek vid första ögonkastet. År 1870 gifte sig Samuel L. Clemens med Olivia Langdon. De bosatte sig i Buffalo, New York där Sam blev delägare, redaktör och skribent på dagstidningen Buffalo Express. Medan de bodde i Buffalo föddes deras första barn, Langdon Clemens. År 1871 flyttade Twain och familjen till Hartford, Connecticut. De hyrde ett hus i hjärtat av Nook Farm, där ett flertal skribenter och journalister bodde. År 1872 utkom Sams bok Roughing It (Slita hund) med historier om hans upplevelser i Nevada. Samma år föddes Twains första dotter Susy, men den tvåårige sonen dog i halssjukdomen difteri. År 1873 koncentrerade Sam sig på samhällskritik och tillsammans med Charles Dudley Warner skrev han en roman som angrep den politiska korruptionen, storföretagen och den amerikanska besattheten med att bli rik. Ett år efter utgivningen av boken stod familjens nya hus klart, till en kostnad av 40 000 dollar. Åren 1874–1891 bodde Sam och Olivia i Hartford. Det var nu Sam skrev sina mest kända verk. Romaner som Tom Sawyers äventyr (1876) och Mississippi (1883) fångade hans barndom och livet runt floden. Dock fortsatte Twain att skriva samhällskritiska böcker såsom The Prince and the Pauper (Prinsen och tiggargossen, 1881), som angrep klasskillnaderna, och En yankee vid kung Arthurs hov (1889) som kritiserade förtryck i allmänhet. År 1884 skrev han sitt kanske mest kända verk Huckleberry Finns äventyr. Boken är humoristisk i tonen men innehåller en svidande samhällskritik. Huckleberry Finns äventyr var också den första bok som gavs ut på det egna förlaget Charles L. Webster Company. Förlaget gav också ut general Ulysses S. Grants memoarer, som drog in pengar. Sam var efter sina litterära framgångar en välbeställd man, men blev bankrutt efter dåliga investeringar i nya uppfinningar. I ett försök att få saker på rätt köl ekonomiskt flyttade Sam och Olivia familjen till Europa år 1891, men när förlaget gick under 1894, tvingades Sam gå ut på en världsomspännande föreläsningsturné för att tjäna pengar. År 1896 avled Susy Clemens vid 24 års ålder av hjärninflammation när hon besökte hemmet i Hartford. Oförmögna att återvända till hennes dödsplats återkom aldrig familjen Clemens till hemmet i Hartford. Mellan 1891–1900 reste familjen runt i världen och Sam såg hur de europeiska regeringarna utnyttjade de mindre länderna, vilket beskrivs i hans bok Following the Equator (1897). Boerkriget i Sydafrika och Boxarupproret i Kina eldade på hans vrede mot de europeiska länderna och deras imperialistiska ambitioner. Under det spansk-amerikanska och därpå följande filippinsk-amerikanska kriget år 1898 vände Sam sin vrede mot USA:s regering och när han återvände till USA deklarerade han sitt ställningstagande som anti-imperialist. Under dessa år blev Sams skriverier mörka; de fokuserade på mänsklig girighet, grymhet och ifrågasatte mänskligheten i människan. Många kritiker i USA utpekade honom som en förrädare, många av han texter publicerades aldrig och han började åter få dåligt med pengar. Efter att ha bott i New York i tre år flyttade Sam och Olivia till Italien, eftersom Olivia blivit sjuk; året därefter dog hon. Sam flyttade tillbaka till New York och bodde där tills han år 1908 flyttade till sitt sista hus i Redding i Connecticut. År 1909 dog Sams yngsta syster av ett epileptiskt anfall. Fyra månader senare, den 21 april 1910, dog Samuel Clemens, alias Mark Twain, vid en ålder av 74 år. Ernest Hemingway sa en gång: "All amerikansk litteratur kommer från en enda bok av Mark Twain som heter Huckleberry Finns äventyr".