Drömmar i ovädrens tid

Boken Drömmar i ovädrens tid kan med ett av Lundkvists egna favorituttryck kalla boken en livskris. Universum är Lundkvists hem och domän - han känner inga gränser för sin fantasi och sitt engagemang. Han är som författare inte en person utan en myriad - "jag börjar föda mig själv, föder avbilder av mig själv, den ena efter den andra i snabb följld, alla lika mig, men ändå inte riktigt jag, mer eller mindre än jag, ensidiga knaske men beslutsamma, laddade, hänsynslösa... jag klyver mig ständigt i nya delar, utan att därför förminskas, följaktligen växer jag oavbrutet, växer med varje ny varelse jag avsätter."I denna gränslösa värld låter Artur Lundkvist bokens alla "jag" uppleva mångfald och rikedom. Jaget finns i myter, sagor, i scener och drömmar av olust och beklämning, i dödens närhet, men också i den jordiska lyckan och den erotiska befrielsen, i mäns och kvinnors gestalter, på jordens alla kontinenter och öar. Perspektivet skiftar ständigt men är ändå sammanhängande, bärs upp av Lundkvists utvecklingsoptimism. Trots sina misstag, dumheter och katastroftillbud har människan framtiden för sig - "visst är det sant, säger jag, att människan härjat och missbrukat sin värld. Men tillhör det inte i huvudsak de passerade misstagen? Är hon inte redan på väg att reparera skadorna, råda bot för bristerna?"I "Drömmar i ovädrens tid" har Artur Lundkvists skapande fantasi återigen firat en av sina rika triumfer och frambragt en myllrande gobeläng av intensivt levande bilder och överraskande gestalter.