New Cases of Sherlock Holmes - Episode 12: Sherlock Holmes and the Curse of the Titanic

Arthur Conan Doyle

Sir Arthur Conan Doyle, född 22 maj 1859 i Edinburgh, död 7 juli 1930 i Crowborough i East Sussex, var en brittisk läkare och författare. Han är mest känd som författare till böckerna om mästerdetektiven Sherlock Holmes och doktor Watson. Doyle var brorson till Richard Doyle. Namnet "Conan" är egentligen ett mellannamn, men Doyle använde det som en del av efternamnet under nästan hela sitt författarskap. Han placeras i uppslagsverk därför ofta under bokstaven "C". Totalt skrev Doyle 56 noveller och 4 romaner om Sherlock Holmes och doktor Watson. Utöver böckerna om detektiven på Baker Street har Doyle även skrivit ett flertal andra verk. Dessa är relativt okända, möjligen med undantag av En försvunnen värld som även gjorts som TV-serie vid flera tillfällen. Doyle var utbildad läkare, men försörjde sig som författare. När den första Sherlock Holmes-berättelsen kom som följetong i nystartade tidskriften Strand Magazine, ökade hans läsarskara enormt. Folk trodde att huvudpersonen fanns på riktigt och skickade sina problem till tidningen. Några av dessa gåtor lyckades Doyle faktiskt lösa, och han blev hyllad för sin genialitet. Efter första världskriget, när bördan av att aldrig slippa Holmes och Watson, och flera familjemedlemmars död, blev för mycket vände han sig till spiritualismen, för att försöka få kontakt med sina söner. Han dog efter en av sina många föreläsningsturnéer om spiritualism bland sina vänner. Arthur Conan Doyle föddes 1859 i Edinburgh som son till irländska föräldrar som emigrerat till Skottland. Han skickades till jesuitiska skolan Stonyhurst vid nio års ålder och då han lämnade skolan 1875 hade han förkastat kristendomen och kallade sig själv agnostiker. Mellan 1876 och 1881 studerade han medicin vid Edinburgh University, med bland annat en praktikperiod i Aston (idag ett distrikt i Birmingham). Efter sin tid vid universitetet tjänstgjorde han som skeppsläkare på en seglats till Västafrikas kust. 1882 grundade han en praktik i Plymouth. Han doktorerade 1885. Inledningsvis var hans praktik inte särskilt framgångsrik och under de sysslolösa timmarna började han skriva. Hans första litterära verk publicerades i Chamber's Edinburgh Journal innan han fyllt 20 år. Först sedan Doyle flyttat sin läkarpraktik till Southsea började han på allvar fördjupa sig i sina litterära ambitioner. Hans första betydande verk var En studie i rött som publicerades i Beeton's Christmas Annual 1887. Verket var det första där Sherlock Holmes förekom, en karaktär som inspirerats av Doyles tidigare universitetsprofessor Joseph Bell. Bland de litterära förebilderna torde Edgar Allan Poes karaktär Auguste Dupin och Émile Gaboriaus karaktär Monsieur Lecoq ha funnits. Rudyard Kipling lär ha hälsat romanfiguren Holmes med orden: "Kan detta vara min gamla vän Dr. Joe?" Innan Doyle beslutat sig för romanfigurernas namn lär han ha övervägt "Sherrinford Holmes" istället för Sherlock Holmes respektive "Dr Ormond Sacker" istället för "Dr John Watson". År 1885 gifte Doyle sig med Louise "Touie" Hawkins som led av tuberkulos och avled av sjukdomen 1906. Följande år gifte han sig med Jean Leckie. Henne hade Doyle träffat redan 1897 och varit platoniskt förälskad i sedan dess. Doyle fick fem barn – två med sin första fru (Mary och Kingsley) och tre med sin andra (Jean, Denis och Adrian). År 1890 studerade Doyle till ögonläkare i Wien och följande år öppnade han en oftalmologisk praktik i London. Detta gjorde att han fick mer tid till författandet. Han skrev till sin mor att han funderade på att slakta Holmes och begrava honom en gång för alla, eftersom han, tyckte Doyle, tog upp för mycket tid. År 1893 lät han till slut romanfiguren dö i en kamp mot ärkefienden professor Moriarty för att få mer tid åt sina mer viktiga verk – sina historiska arbeten. De båda gestalterna fick störta ner i en ravin i novellen Det sista problemet. Tilltaget möttes av ett allmänt ramaskri, men Conan Doyle stod emot i många år innan han 1903 till slut väckte Holmes till liv igen i novellen Det tomma huset där Holmes presumtiva död också förklarades med att endast Moriarty störtat ned för klippan och att Holmes spelat död under några år för att lura sina fiender. Redan 1901-02 hade Conan Doyle dock publicerat romanen Baskervilles hund som följetong i The Strand Magazine – den romanen utspelar sig före incidenten vid Reichenbachfallet. Utöver de sextio Holmes-berättelserna som skrevs av Conan Doyle har Sherlock Holmes även förekommit i åtskilliga böcker skrivna av andra sedan dess. Doyle deltog som frivillig i boerkriget kring 1900. Världen förfärades över britternas krig men Doyle skrev den korta pamfletten The War in South Africa: Its Cause and Conduct, där britternas roll i kriget försvarades. Enligt Doyle var det denna försvarsskrift som gjorde att han adlades och utsågs till vice löjtnant 1902. Han skrev också ett längre verk om kriget: Det stora boerkriget från 1900. Doyle ställde flera gånger upp i olika val som liberal kandidat, men utan att få en plats i parlamentet. Han fick istället nöja sig med att utses till hedersmedlem i Storbritanniens skidklubb. Doyle var involverad i kampanjen som journalisten E.D. Morel och diplomaten Roger Casement drev för att reformera Kongostaten. Doyle skrev The Crime of the Congo 1909 där han redogjorde för terrorn i Kongo. Han blev bekant med Morel och Casement och lät dem bli förebilder till rollgestalterna i En försvunnen värld 1912. I samband med första världskriget bröt han med dem båda; med Morel för att han engagerade sig i den pacificistiska rörelsen som arbetade mot kriget och med Casement eftersom han förrådde England på grund av sin irländska nationalism. Han försökte dock rädda Casement från dödsdomen genom att hävda att denne blivit galen och inte kunde göras ansvarig för sina handlingar. Doyle engagerade sig i flera rättsfall. År 1906 studerade han fallet med George Edalji, en brittisk-indisk advokat som dömts för hot och djurplågeri. Doyle konstaterade att polisen på förhand varit övertygad om Edaljis skuld och inte ens ändrat uppfattning då brotten fortsatte efter att advokaten häktats. Edalji inte bara frikändes, fallet ledde också till att Court of Criminal Appeal inrättades som instans för att rätta till rättsliga misstag. Författaren Julian Barnes har skrivit en roman, Arthur & George (2005), om fallet. I ett annat fall engagerade sig Doyle i fallet med Oscar Slater, en tysk jude som drev en spelhåla och dömts för att ha slagit ned en 82-årig kvinna 1908. Doyle fascinerades av konstigheter i domen och känslan att Slater blivit falskeligen anklagad. Även denne frigavs senare, delvis genom Conan Doyles försorg. I slutet av sitt liv började Doyle engagera sig i spiritualism och skrev Skuggornas land. Han skrev The Coming of the Fairies 1921 och var uppenberligen fullständigt övertygad om sanningsenligheten i Cottingley Fairies-fotografierna som han återgav i sin bok och att féer och andeväsen existerade. Detta engagemang gjorde bland annat att hans verk, som kategoriserades som ockultism, förbjöds i Sovjetunionen 1929, även om den domen upphävdes strax efteråt. Doyle var under en tid vän med trollkonstnären Harry Houdini. Denne försökte övertyga Doyle om att ockultisternas och spiritualisterna seanser och medier bara var trollkonster – som Houdini gjorde allt för att avslöja – men Doyle blev istället övertygad om att Houdini besatt övernaturliga krafter, en syn som Doyle gav uttryck för i På tröskeln till det okända. De två skiljdes offentligt som bittra fiender. Enligt den amerikanske vetenskapshistorikern Richard Milner var Doyle upphovsman till "Piltdown-mannen" 1912, det falska hominid-fynd som lurade vetenskapen i över 40 år. Enligt Milner ville Doyle hämnas på vetenskapsvärlden som avfärdat en av hans favoritfysiker och Milner säger sig också se flera dolda ledtrådar i Doyles En försvunnen värld. Arthur Conan Doyle ligger begravd i Church Yard, Minstead i New Forest, Hampshire. Flera statyer har rests till hans minne i England och i Skottland.