Jorge Luis Borges efterord från 1940 till originalutgåvan av Adolfo Bioy Casares Morels uppfinning.
Om Morels uppfinning:
»Den perfekta romanen.« | OCTAVIO PAZ
Det kommer som en chock för fängelserymlingen att där finns andra människor på ön, som ju ska ha varit obebodd i många år. Fast ingen verkar ta notis om honom, som vore han osynlig. Människorna förbryllar också med sina exakta rutiner. Och är det någon som totalt ignorerar honom så är det hon, Faustine, som alltid återkommer till samma ställe vid solnedgången.
Gradvis får han insikt i öns gåta en abnorm verklighet öppnar sig. Möjligheten uppstår att för alltid vara hos Faustine, men det är på ytterst ensamma villkor. Han har i vilket fall inget att förlora, för han är fast inuti Morels uppfinning.
