En fredag i april sitter hiss-teknikern Jenna Lund vid köksbordet i sin tvåa i Hökarängen och stirrar på en ekvation hon inte vill tro på. Sedan står hon själv mitt på mattan. Tio år äldre, med grått hår och tejpade glasögon.
– Jag byggde en tidsmaskin, säger hon.
När det ljusnar är hon borta. Kvar på soffan ligger en hög grå aska.
Några timmar senare kommer nästa. Hon har feber, en hörapparat som piper och en berättelse om fyra år i en källare, ett äpple och en maskin som tar betalt.
Tidsresor är inte svåra. Det svåra är att låta bli.