Plötsligt ser jag honom. Han är kolsvart, med en vit stjärna i pannan. Manen är tjock och vågig, svansen så lång att den nästan snuddar vid marken. När jag osäkert sträcker fram handen, nosar han försiktigt på mig. Jag ser in i hans mörka ögon och han ser lugnt tillbaka.

I det ögonblicket vet jag att vi hör ihop. Det är han och jag mot resten av världen.

- Hej, Manolito, viskar jag.

Den här hösten är det inte lätt att vara Felicia Sànchez Kvist, nio år. Killarna i sexan retas och bästa kompisen Ninna sviker. Men så dyker Manolito upp, hästen som bara Flisan kan se.