tog sig för buken och föll ihop. Erik kastade sig bakom en sten. ”Krypskytt”, stönade Martti, ”de är vid Iisakinmäki.” Erik kröp fram till honom, drog honom en bit i skydd, ställde sig på knä och vrålade rakt ut: ”Nicht schiessen, wir sind nicht Soldaten!” Ingen svarade. Tystnaden spred sig och var så kompakt att de hörde de sista asplöven darra vid kanten av naturängen. Där låg Martti och vred sig i plågor. Erik upptäckte till sin fasa att maginnehållet vällde ut ur det öppna såret som kulan hade slitit upp. Det var en sprängkula som träffat i sidan.
