Micke och Aurora följer ljuset norrut, långt bortom kartor och trygghet, in i en tystnad som inte bara är frånvaro av ljud, utan närvaro av något som väntar under marken.
Deras begär är lika ofrånkomligt som riktningen de valt, men ju längre de går, desto tydligare blir det. Ljuset svarar inte längre ovanifrån utan inifrån jorden. Och varje steg väcker någonting som följer dem i det bleka dagsljuset där natten aldrig kommer.
De sökte sanningen. Nu är sanningen vaken.
