»Den kära fädernejorden skänker mig åter glädje och smärta.«
Eremiten Hyperion har levt ett dramatiskt liv. Han har varit involverad i en misslyckad revolution mot det turkiska styret av Grekland, överlevt strid och hjärtesorg, och försökt starta om sitt liv i Tyskland. Till slut återvänder han dock till sitt älskade hemland för att leva i ensamhet.
Han skriver till sin vän Bellarmin om allt han har upplevt och om sitt nya liv i avskildhet och kontemplation. I reflektioner om kärlek, krossade ideal och hopp framträder en acceptans av hans tragiska ensamhet, färgad av hans lyriska kärlek till den grekiska landsbygden.
Friedrich Hölderlins brevroman Hyperion utgör ett av de mest centrala, och märkliga, verken i den tyska romantiken. Boken skrevs under 1700-talets sista år och är starkt influerad av Hölderlins känslor för den franska revolutionen, som han först idealiserade och sedan blev desillusionerad av.
I översättning av Gösta Oswald.
FRIEDRICH HÖLDERLIN [1770-1843] var en tysk författare och översättare. Han var en nyckelfigur inom den tyska romantiken, trots att han under sin livstid inte blev särskilt känd. Idag räknas han till en av den tyska litteraturens främsta poeter.
