»Jag heter Ela. Jag är tjugosex. Mamma och pappa skilde sig när jag var tjugo och just hade flyttat hemifrån. Någonting dog i mig då.Jag förstår inte vad det är för mening med att jobba, skaffa familj, älska, bli älskad, när man ändå bara ska dö? På jobbet söker Jimmy min blick. Men kärlek är ingenting för mig för kärlek bara dör när allting splittras. Albin, fastighetsskötaren, vill att jag ska gå ut med hans hund Sniff. Som är en bulldogg. Med pacemaker.Och så är det Klara. Hon är sex år och bor i min källare och behöver någon som tar hand om henne. Men jag kan ju inte ens ta hand om mig själv.«
Johanna Nilssons fjärde roman är en ömsint och rolig skildring av en ung kvinnas väg mot att våga skapa sig ett eget liv.
"Hennes säkraste, i min mening bästa hittills." Dagens Nyheter
