Lux aeterna

I Martin Tistedts Lux aeterna möts livsprocessernas oupphörliga kaos och poesins särskilda stringens. Födelse, förintelse, smuts, renhet, vällust, smärta: det organiska och ickeorganiska varats störtflod vältrar sig fram genom universum och språket – långt bortom gott och ont.