Jag vill dra med läsaren rakt in i det maskineri som kallas LVU, ett system som utger sig för att skydda barn, men som i själva verket river isär familjer med kirurgisk kyla.
Det som på ytan kallas omsorg döljer en verklighet där mänskliga rättigheter upphör att gälla, där barns skrik inte räknas och där föräldrar snabbt förvandlas till fiender. I denna skuggvärld är det inte längre barnet som står i centrum, utan makt, kontroll och tystnad.
För vår familj blev LVU inte ett skyddsnät, det blev ett långsamt och kallt övergrepp i statens namn. Och vi är långt ifrån ensamma.