Bilden av Glimra fladdrar förbi i min hjärna. Jag offrade henne för pappas skull, för att inte svika honom. Nu har han svikit mig och det känns så orättvist att jag inte vet hur jag ska kunna stå ut med det. Känslor är så svårt. Ibland, som nu, hatar jag pappa, hatar honom så att det bränner sönder mig inifrån. Och samtidigt älskar jag honom. Hur kan det vara så? Millans högsta dröm är att få en egen häst. Och nu verkar den drömmen ha slagit in, fast inte riktigt på det sätt hon hoppats … En kväll kom pappa hem med Zorro, en liten shetlandsponny. Pappa har ingen aning om att hans present mest orsakar problem. Visst tycker Millan om Zorro, men hon kan inte rida på honom. Så plötsligt får hon höra om en annan häst som behöver en ryttare, men i gengäld vill ägaren ha Zorro. Millan är säker på att pappa aldrig skulle förlåta henne om hon bytte ut Zorro. Så hur ska hon göra? Svika sin dröm eller svika sin familj?