Lennart Andersson är journalist mitt under det mörka 40-talet, när Sverige hukar sig för kriget. Han blandar sig med nazistpampar, intervjuar en 80-årig operettstjärna som bara hålls uppe av löskragen, han skriver om finska småbarn på flykt och om en mördares gamla mor. Hans nattliga äventyr för honom i nära kontakt med sjaskiga drömvärldar och med den blodiga verkligheten. Men själv är han en observatör, utan den kontakt han längtar efter. Han träffar enstaka människor som verkligen har något att säga honom – en avsigkommen stamkorpral i Tornedalen, en tysk flykting och till sist en alldeles speciell flicka. Jan Olof Olssons roman handlar om en ung människa som ser sitt liv få en ny inriktning. Det är en lysande skildring av ett svunnet decennium, hur man levde och tänkte i tusen detaljer, framförd med både humor och besk skärpa.