Bara mytiskt blir den stora rörelsen gripbar:
för samhällenas överlevnad är den nödvändig:
rättvisetanken är ingen abstraktion:
den är milliarder kroppar: kontinenters besättningar.
Och bara denna anticyniska hållning är i längden möjlig:
bara den är praktisk: något annat gives inte.
Kollektivismen är praktisk men också denna vaga känsla
av fruktansvärd nödvändighet: något annat gives inte.
Besvärjelserna, upprördheten förblir en del av verkligheten.
Jag koncentrerar mig: kroppen blir till segel.
Och skymningen har redan rullat in.