I Presskommissarien, ännu en satir av Jan Eric Arvastson, berättas dels om hur ett maffiagäng, i den allmänna övertagande- och kontrollvågen från det hållet, ockuperar en stadsteater för att "driva" den på sitt eget speciella sätt. Dels om västeuropeiska poliser på hemlig konferens som bryr sina hjärnor med hur man bäst eliminerar dessa mordiska narkotikaverkställare. Det tar teaterhus i helvete i boken, här och blixtrar det också sarkastiskt. Hedersknyfflar, tack ska ni ha...