Den plötsliga hemska skriket kom mig att stanna och stirra. Det var inte att missta sig på varifrån det kom, inte detta allt mer liksom dämpade, tjocknande, fallande vrål. Detta plötsliga slut, denna plötsliga tystnad.
Jag skyndade bort till Nyköpningsgruvan. Redan på håll såg jag det trasiga träräcket. Det gamla skraltiga träräcket som står alldeles vid randen av gruvhålet. Dagbrottet. Är det tvåhundra meter djupt?
Träräcket hade brustit. Någon hade störtat ned. Någon låg därnere i den hemska tystnaden. Det enda av människa som syntes var ett par rester av stegar, som för hundratals år sedan krampats fast vid de lodräta stupen, allt annat var urberg, gräsfläckar, några maskrosor, några buskar som patetiskt rotat sig i skrevorna. Gruvan hade plötsligt blivit en grav. För vem?
Detta är upptakten till en mycket ovanlig och spännande detektivroman, med motiv från sommarparadiset Utö i Stockholms skärgård. Här upplevs det från en ny sida, både av ortsbor och badgäster, till dess Folke Mellvigs charmfulla nya detektivpar, advokaten Alex och hans hustru Pia, lyckas komma gåtans lösning på spåren.
