Christine Falkenland har skrivit en skimrande vacker och vemodig roman om passion, poesi och förbjuden kärlek. Men det också en berättelse om en kvinnas väg ut, om skapandets villkor, om frihet och fångenskap, om ensamhet och närhet.
Inte sällan har Christine Falkenlands böcker utspelat sig där tiden liksom en gång för alla har stannat. Men i hennes nya roman Vinterträdgården är det utan tvekan samtiden som utgör berättelsens fond. Den här gången låter hon oss möta en vanlig dagisfröken, som inrättat sig i en ganska stillastående tillvaro. Ända tills hon en dag möter den bedövande vackra Sharzad. "Jag ville skriva om kärlek på ett för mig helt nytt sätt", säger Christine Falkenland, "Om det där blixtnedslaget som förändrar allt. Jag ville skriva om passionen, som inte är förbehållen storstaden och nattlivet. Det plågsamma begäret som inte tar hänsyn till vem du tror att du är."
