Giacomo arbetar på fabrik och är gift med Karin, som kommer norrifrån och är lärarinna. De har ett barn tillsammans. Giacomo lider av det svenska höstmörkret, talar om att han lever i ett sovland och har ett jobb där han sover. De har försökt bo i hans hemtrakt Umbrien. Karin finner sig inte till rätta där. Men de har mycket gemensamt, kan varandras språk, lyssnar till varandra, älskar den nordiska naturen. Mario och Antonia har det gått bra för. De är ivriga att anpassa sig till det svenska, men behåller italienska seder i mat och familjeliv. Mario föraktar syditalienare och "annat slödder", är skrämd av våldet i storstaden och känner sin hårt tillkämpade trygghet hotad. Byggnadsarbetaren Giuseppes och barnsköterskan Mariannes blandäktenskap utgör en tredje variant av den italiensk-svenska verkligheten. De bor först i höghus där han vantrivs. Under uppoffrande slit ska han bygga ett radhus åt familjen. Ing-Marie Eriksson har i En gäst och främling skildrat italiensk-svenska levnadsöden i välfärdens Sverige.