Hjälp! Jag gjorde illa Linn

Jo Salmson

Jo Salmson är en pseudonym. Egentligen heter jag Catharina Wrååk. Varför valde jag att skriva under annat namn?När jag skrev min första bok, Den försvunna staden, arbetade jag på förlaget Bonnier Carlsen. Jag jobbade som förläggare - och det är världens bästa jobb, för då får man vara med och bestämma om vilka böcker som ska komma ut. Jag läste massor, både böcker från andra länder och texter som folk skrivit här i Sverige.En dag kom Peter Bergting upp till förlaget. Han är illustratör, och han visade oss några fantastiska fantasyteckningar som han gjort. Tänk vilken fin bok det skulle kunna bli, tänkte jag. Med Peters bilder. Om jag bara kunde hitta en fantasytext som passade…Alltså, jag hade alltid skrivit - men jag hade aldrig skrivit någonting färdigt. Efter några kapitel brukade jag alltid tappa allt självförtroende och tänka att det här är väl inget bra, det här vill väl ingen läsa.Men när jag hade sett Peters bilder så satte jag mig vid datorn - och texten bara flöt fram - och plötsligt hade jag skrivit en hel bok!Nu hade jag ett problem… Jag kunde ju inte komma till mina vänner på förlaget och säga att jag hade skrivit ett eget manus. Tänk vad pinsamt det skulle bli om de inte gillade texten! Pinsamt för mig - men ännu mera pinsamt för dem. För det är SVÅRT att berätta för någon att man inte tycker om deras text, och allra värst är det om författaren är någon som man känner.Därför bestämde jag mig för att skriva ett annat namn på pappersbunten. Salmson valde jag eftersom det är min mammas flicknamn. Det är alltså det efternamn jag skulle ha haft om jag fått min mammas namn i stället för min pappas.Det finns flera författare som heter Salmson, och de är mina släktingar allesammans.Jo valde jag för att det är kort och bra. Och dessutom använde jag faktiskt just det namnet ibland, när jag var 6-7 år och lekte med min bästa kompis Anne-Sofie. Vi brukade hitta på långa berättelser tillsammans.Jo Salmson, skrev jag alltså, och sedan lämnade jag bunten till förlaget. Det är en släkting till mig som har skrivit, sa jag. Så ni får läsa utan mig.Jag tyckte att det kändes som en evighet, men till sist hade alla läst. Och de tyckte om texten och ville ge ut den!Först tänkte jag att det skulle vara hemligt att det var jag som var Jo Salmson. Att bara ett par personer skulle få veta. Men det gick inte att hålla hemligt.Nu tycker jag att det känns skönt att skriva under pseudonym. När jag är ute och pratar som Jo vet jag att jag får prata om mina egna böcker. Som Catharina arbetar jag fortfarande med andra författares böcker, fast inte på Bonnier Carlsen längre. Jag jobbar på ett alldeles nystartat förlag som heter Mix förlag. Även det är en del av Bonnierförlagen, och vi ger ut böcker för unga vuxna - folk mellan 17 och 27, kan man säga. Varför skriver jag fantasy?Ända sedan min mamma läste Bilbo och Narnia-serien högt för mig och mina syskon så har jag älskat fantasy.Jag gillar äventyret. Att man kan hitta på precis vad som helst.Jag har läst massor av fantasy, och på förlagen där jag arbetat har jag fått vara med om att ge ut några av de främsta fantasyförfattarna, både svenska och utländska. Tror att det passar min fantasi att skriva just fantasy. Man får hitta på själv. Dessutom kan man skriva om viktiga saker i fantasy, om liv och död, fiender och vänner, ensamhet och mod. Man kan beskriva sociala strukturer och orättvisor så att det känns i maggropen, och så att man förstår dem på ett nytt sätt. När jag skriver är det så mycket som jag vill berätta, på många plan. Och jag blir överlycklig när jag förstår att allt det där underliggande, som varit så viktigt när jag fantiserat kring min historia, nått fram till läsaren!Vad gillar jag att läsa själv?Jag läser så väldigt mycket för jobbets räkning att det nästan är svårt att trassla ut vad jag egentligen tycker bäst om själv. Dessutom orkar jag sällan läsa ännu mera när jag kommer hem - jag kopplar ofta av med dataspel i stället. Och då gillar jag spel som Oblivion och Dragon Age, eller gamla Diablo som jag fortfarande spelar ibland. Om ni ser en vuxen kvinna som sitter på pendeltåget och spelar Nintendo DS eller PSP - då är det kanske jag … Men nu skulle jag ju svara på frågan vad jag gillar att läsa för någonting. Fantasyserier - och favoritförfattarna är bland annat Katherine Kerr, Ursula LeGuin, J.R.R. Tolkien och Kate Elliot. Anne McCaffrey slukade jag ett tag - hennes Pern-serie har inspirerat mig till serien Drakriddare.Science Fiction läser jag också gärna - Iain Banks, Elisabeth Moon, Dan Simmons. Den första science fictionbok jag läste var Robert Heinleins Egen rymddräkt finnes - då var jag 12 år, och efter det slukade jag allt jag kom över.Klassiker - jag läser faktiskt ofta gamla klassiker. Älskar gamla ryska författare som Dostojevski och Tolstoj, eller fransmän som Zola och Balzac. Alexander Dumas, Jules Verne, Charles Dickens. Jag läser om dem med jämna mellanrum.En serie som jag har slukat är Wahlström & Widstrands återutgivning av klassiska verk. När man läser det som skrevs för nästan 2000 år sedan förstår man att människor har varit likadana i alla tider!Deckare läser jag ibland på somrarna, eller tjocka historiska romaner. En och annan faktabok blir det också. Oftast historiska, om medeltiden eller pesten eller gamla romarriket . Ibland om rymden och vetenskap - det nya som forskarna kommit fram till är så otroligt att det nästan låter som en spännande saga.Var bor jag?Jag bor i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm (inte långt från den gamla biografen Draken, faktiskt!).Har jag någon familj?Jag har varit gift, men är skild sedan många år tillbaka, och jag har inga egna barn. Men jag har min mamma och mina syskon och deras familjer. Min bror har fyra barn och min syster har tre, och dem träffar jag ganska ofta. Framför allt på somrarna, när vi alla bor tillsammans utanför Halmstad - min farfar byggde ett stort hus nära stranden år 1929. Det är rena paradiset! Många av mina böcker har skrivits där nere, med utsikt över havet. Några frågor som jag ofta får:Vilken av mina egna böcker gillar jag mest?Det är en fråga som ni ofta ställer. Men jag kan inte svara på den - det är nästan som att fråga en mamma vilket av sina barn hon tycker bäst om ... Jag gillar alla mina böcker lika mycket, men den som är viktigast för mig är den som jag skriver. Det är ju den jag har i tankarna hela tiden!Kommer jag att skriva någonting annat än fantasy?Ja, det kommer jag! Och jag har redan skrivit en faktabok om rymden, som kommer till hösten 2011.Men jag har några fantasyböcker kvar som jag måste skriva. Jag har ju lovat en fortsättning på Drakriddare. Jag vill veta hur det går för Tam och Sky, och Indre och Chaia - och då måste jag ju skriva mer om dem!FavoritdjurSchimpans.FavoritmatThailändskt.FavoritplatsVårt sommarhus utanför Halmstad.FavoritfärgVarma färger - rött och gult. Jo Salmson är en pseudonym. Egentligen heter jag Catharina Wrååk. Varför valde jag att skriva under annat namn?När jag skrev min första bok, Den försvunna staden, arbetade jag på förlaget Bonnier Carlsen. Jag jobbade som förläggare - och det är världens bästa jobb, för då får man vara med och bestämma om vilka böcker som ska komma ut. Jag läste massor, både böcker från andra länder och texter som folk skrivit här i Sverige.En dag kom Peter Bergting upp till förlaget. Han är illustratör, och han visade oss några fantastiska fantasyteckningar som han gjort. Tänk vilken fin bok det skulle kunna bli, tänkte jag. Med Peters bilder. Om jag bara kunde hitta en fantasytext som passade…Alltså, jag hade alltid skrivit - men jag hade aldrig skrivit någonting färdigt. Efter några kapitel brukade jag alltid tappa allt självförtroende och tänka att det här är väl inget bra, det här vill väl ingen läsa.Men när jag hade sett Peters bilder så satte jag mig vid datorn - och texten bara flöt fram - och plötsligt hade jag skrivit en hel bok!Nu hade jag ett problem… Jag kunde ju inte komma till mina vänner på förlaget och säga att jag hade skrivit ett eget manus. Tänk vad pinsamt det skulle bli om de inte gillade texten! Pinsamt för mig - men ännu mera pinsamt för dem. För det är SVÅRT att berätta för någon att man inte tycker om deras text, och allra värst är det om författaren är någon som man känner.Därför bestämde jag mig för att skriva ett annat namn på pappersbunten. Salmson valde jag eftersom det är min mammas flicknamn. Det är alltså det efternamn jag skulle ha haft om jag fått min mammas namn i stället för min pappas.Det finns flera författare som heter Salmson, och de är mina släktingar allesammans.Jo valde jag för att det är kort och bra. Och dessutom använde jag faktiskt just det namnet ibland, när jag var 6-7 år och lekte med min bästa kompis Anne-Sofie. Vi brukade hitta på långa berättelser tillsammans.Jo Salmson, skrev jag alltså, och sedan lämnade jag bunten till förlaget. Det är en släkting till mig som har skrivit, sa jag. Så ni får läsa utan mig.Jag tyckte att det kändes som en evighet, men till sist hade alla läst. Och de tyckte om texten och ville ge ut den!Först tänkte jag att det skulle vara hemligt att det var jag som var Jo Salmson. Att bara ett par personer skulle få veta. Men det gick inte att hålla hemligt.Nu tycker jag att det känns skönt att skriva under pseudonym. När jag är ute och pratar som Jo vet jag att jag får prata om mina egna böcker. Som Catharina arbetar jag fortfarande med andra författares böcker, fast inte på Bonnier Carlsen längre. Jag jobbar på ett alldeles nystartat förlag som heter Mix förlag. Även det är en del av Bonnierförlagen, och vi ger ut böcker för unga vuxna - folk mellan 17 och 27, kan man säga. Varför skriver jag fantasy?Ända sedan min mamma läste Bilbo och Narnia-serien högt för mig och mina syskon så har jag älskat fantasy.Jag gillar äventyret. Att man kan hitta på precis vad som helst.Jag har läst massor av fantasy, och på förlagen där jag arbetat har jag fått vara med om att ge ut några av de främsta fantasyförfattarna, både svenska och utländska. Tror att det passar min fantasi att skriva just fantasy. Man får hitta på själv. Dessutom kan man skriva om viktiga saker i fantasy, om liv och död, fiender och vänner, ensamhet och mod. Man kan beskriva sociala strukturer och orättvisor så att det känns i maggropen, och så att man förstår dem på ett nytt sätt. När jag skriver är det så mycket som jag vill berätta, på många plan. Och jag blir överlycklig när jag förstår att allt det där underliggande, som varit så viktigt när jag fantiserat kring min historia, nått fram till läsaren!Vad gillar jag att läsa själv?Jag läser så väldigt mycket för jobbets räkning att det nästan är svårt att trassla ut vad jag egentligen tycker bäst om själv. Dessutom orkar jag sällan läsa ännu mera när jag kommer hem - jag kopplar ofta av med dataspel i stället. Och då gillar jag spel som Oblivion och Dragon Age, eller gamla Diablo som jag fortfarande spelar ibland. Om ni ser en vuxen kvinna som sitter på pendeltåget och spelar Nintendo DS eller PSP - då är det kanske jag … Men nu skulle jag ju svara på frågan vad jag gillar att läsa för någonting. Fantasyserier - och favoritförfattarna är bland annat Katherine Kerr, Ursula LeGuin, J.R.R. Tolkien och Kate Elliot. Anne McCaffrey slukade jag ett tag - hennes Pern-serie har inspirerat mig till serien Drakriddare.Science Fiction läser jag också gärna - Iain Banks, Elisabeth Moon, Dan Simmons. Den första science fictionbok jag läste var Robert Heinleins Egen rymddräkt finnes - då var jag 12 år, och efter det slukade jag allt jag kom över.Klassiker - jag läser faktiskt ofta gamla klassiker. Älskar gamla ryska författare som Dostojevski och Tolstoj, eller fransmän som Zola och Balzac. Alexander Dumas, Jules Verne, Charles Dickens. Jag läser om dem med jämna mellanrum.En serie som jag har slukat är Wahlström & Widstrands återutgivning av klassiska verk. När man läser det som skrevs för nästan 2000 år sedan förstår man att människor har varit likadana i alla tider!Deckare läser jag ibland på somrarna, eller tjocka historiska romaner. En och annan faktabok blir det också. Oftast historiska, om medeltiden eller pesten eller gamla romarriket . Ibland om rymden och vetenskap - det nya som forskarna kommit fram till är så otroligt att det nästan låter som en spännande saga.Var bor jag?Jag bor i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm (inte långt från den gamla biografen Draken, faktiskt!).Har jag någon familj?Jag har varit gift, men är skild sedan många år tillbaka, och jag har inga egna barn. Men jag har min mamma och mina syskon och deras familjer. Min bror har fyra barn och min syster har tre, och dem träffar jag ganska ofta. Framför allt på somrarna, när vi alla bor tillsammans utanför Halmstad - min farfar byggde ett stort hus nära stranden år 1929. Det är rena paradiset! Många av mina böcker har skrivits där nere, med utsikt över havet. Några frågor som jag ofta får:Vilken av mina egna böcker gillar jag mest?Det är en fråga som ni ofta ställer. Men jag kan inte svara på den - det är nästan som att fråga en mamma vilket av sina barn hon tycker bäst om ... Jag gillar alla mina böcker lika mycket, men den som är viktigast för mig är den som jag skriver. Det är ju den jag har i tankarna hela tiden!Kommer jag att skriva någonting annat än fantasy?Ja, det kommer jag! Och jag har redan skrivit en faktabok om rymden, som kommer till hösten 2011.Men jag har några fantasyböcker kvar som jag måste skriva. Jag har ju lovat en fortsättning på Drakriddare. Jag vill veta hur det går för Tam och Sky, och Indre och Chaia - och då måste jag ju skriva mer om dem!FavoritdjurSchimpans.FavoritmatThailändskt.FavoritplatsVårt sommarhus utanför Halmstad.FavoritfärgVarma färger - rött och gult.