Poddutredaren Sebastian Lager blir kontaktad av journalisten Hanna, apropå fallet med en konstkupp som hon gräver i. Under mötet blir han vittne till hennes död, ett hastigt utfört knivmord på gatan. Men ganska snart förstår Sebastian att Hanna kanske inte var den tänkta måltavlan. Mycket tyder på att det avsedda offret var Anna, en ung konstnär som tillfälligt vistas i samma hus och som Sebastian lär känna.
Anna visar sig vara är livrädd för sin man, den betydligt mer berömde målaren Henrik, och håller sig därför gömd när Sebastian träffar på henne. Anna och Henrik verkar vara omgärdade av pengastinna gallerister, avundsjuka kollegor och stöldbegärliga verk, och när Sebastian bestämmer sig för att skydda Anna dras han in i konstnärsparets destruktiva spel.
Så småningom hittar Sebastian en potentiell koppling mellan mordet och händelserna kring den tavelstöld som Hanna undersökte, och mordfallet tar ännu en vändning. En av de inblandade i konstkuppen verkar dessutom vara Sebastians egen pappa, vilket tvingar Sebastian att motvilligt gräva i sin egen trassliga uppväxt.
I "Mörda är ingen konst" iscensätter människor sina liv och skeenden, kliver fram och tillbaka mellan det riktiga och det fiktiva, beredda att göra vad som helst för sina verk. Ju längre Sebastian dras in i konstvärlden desto svårare får han att skilja fejk från äkta, sann kärlek från inövad manipulation – och sanslösa plagiat från bländande målarkonst.
"Ulf Kvensler möter K Svenssons ”Wintermans mysterier” när arme true crime-poddaren Sebastian Lager återvänder för ännu en ljuvligt skruvad mordbatalj med kulturvärlden som destruktiv fond. (...) Snart är han intrasslad i en svettig relation med en performancekonstnär och hennes försupne kändismake – allt medan Hoberstorfer briljerar och lyssnaren undrar om inte alltihop är ett crazy konstverk." Dagens Nyheter, Jenny Lindh tipsar om veckan bästa ljudböcker
"Det är en tillspetsad konstvärld som målas upp, en slug bubbla av makt och egocentrism, och snart börjar alla lösa trådar magnetiskt söka sig efter varandra. Texten är underhållande och välsmord, men Magnusson bidrar även med större djup och botten än många av sina kollegor. Efter att romanen blåst upp ramarna rejält under första femtedelen, pytsar den utsökt ut vardagsnära spänning och familjefriktion – samt en del hårresande oförutsägbarhet." BTJ, Thomas Jonsson
