Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?
När expeditionen ska lämna jorden visar sig en av besättningsmedlemmarna arbeta för en terrororganisation. Ersättare i sista stund blir Jonathan Othiambo, en svensk-kenyansk astrofysiker. Som ny i gruppen kastas han in i ett maktspel han inte förstår, där konflikter sjuder under ytan i den till synes välorganiserade besättningen.
Den nya planeten bjuder på vetenskapliga upptäckter som väcker förvirring, skräck och konspirationsteorier. När expeditionen tappar radiokontakten med jorden tvingas Jonathan välja sida.
K
2022-01-26
Spoilervarning. Vi flyttas till en en framtid, en realistisk och rimligt kärv dystopi som därför blir trovärdig. Mänskligheten brottas med effekter av miljöförstöring och några sätter sitt hopp till en rymdexpedition, andra önskar annat. Besättningen som väljs ut har slitningar, olika mål, intriger och de glider sakta över till galenskap och paranoia. Storyn är därmed väl använd i sci-fi och behållningen blir berättandet och karaktärerna. Det håller inte ihop helt, ambitionen med tillbakablickar förankrar inte karaktärerna och deras val och genom nästan hela boken visar huvudpersonen en passivitet som är svårbegriplig och gör att det inte engagerar, översten som får ett mentalt sammanbrott är bara psykotiskt konstig. Jämför man med tex Kim Stanley Robinsons Mars-trilogi där i princip samtliga (och det är många) karaktärer och deras utveckling tecknas med enormt djup faller denna platt. Men den är läsvärd främst av två skäl, det ena är bilden av vår framtida värld och det andra är den hallucinatoriska skildringen av det utomjordiska.
För att skriva en recension måste du ladda ner appen