En dag hinner tiden ikapp dig

hjärtat slår mot marken

visaren faller ur sitt verk.

När klockorna stannat

väcks döden åter till liv

tiden är lös

och du inreder ditt rum till intigheten

där språket klär av sig

och strör ut sin tystnad på golvet.

Så lite vi känner varandra

att du blir överraskad varje gång någon tar sitt liv.

Alla känner igen det, hur livet plötsligt från den ena dagen till den andra saknar mening och vi sugs ner i det svarta hålet. Vi släpper taget och förs in i ett tillstånd där det förflutna och framtiden likt bly smälter samman till en oformlig massa. För sent upptäcker vi läckan i själen. Livet har underminerat oss. Svindeln inför det gradvisa fallet vid existensens avgrund, ställer den filosofiska frågan om existensens tyngd och tidens måttlöshet på sin spets. Först då, när livets illusoriska dekorationer har rivits ner, avgörs det om vi orkar bära varandras tyngder under tidens gång