En mormor och hennes barnbarn. De bär samma förnamn men har aldrig träffats och de känner inte till varandras existens.
I en dunkel liten lägenhet i Bordeaux sitter Ladivine Sylla med en samling porslinsfigurer som enda sällskap. En gång i månaden kommer dottern Malinka på besök, pliktskyldigt och i största hemlighet. I tonåren flyttade hon hemifrån och bröt kontakten med sin mor för att hon skämdes, över hennes hudfärg och enkla ursprung, att hon var ensamstående och försörjde sig som städerska.
Ladivine ser fram emot dotterns besök, men får inte ta del av det liv hon lever. Hon vet inte att Malinka numera kallar sig Clarisse, att hon är gift och att hon har en dotter. En dotter som döpts till Ladivine, ett barnbarn som hon aldrig fått träffa.
En feberlik sorgesång om svek, skuld och ursprung, lika brutal som hänförande.