”Vi borde sörja, så att vi sörjde de döda upp ur gravarna! Och kunde vi inte sörja på detta sätt, så borde vi sörja oss själva till döds, ner till dem i underjorden. Vi borde älska så att vi frälste vår älskade från allt ont och förhärligade henne för evigt inom oss! Och kunde vi inte älska på detta sätt, så borde vi älska så hett och innerligt att vi förbrändes av smärtan att inte kunna älska som gudar.”
I denna roman bjuder Lars Gyllensten oss på en ovanlig baklängestur. I det första kapitlet håller huvudpersonen tal vid sin egen begravning och i slutkapitlet får vi vara med om hans födelse. Däremellan ger Gyllensten glimtar ur hans liv som mogen man och yngling.
Dessa bakvända memoarer formar sig till en djupgående livsrannsakan. År vi hemma i våra liv? Eller borde livet egentligen vara helt annorlunda skapt? Gyllenstens svar blir att vi inte rår över de villkor vi har att leva under. Men ändå är det just genom det som livet kastar oss in i som vi blir levande och upplever lycka. ”Baklängesminnen” handlar om förlägenhet och brist, ofta med drastisk humor – det en av Gyllenstens öppnaste, märkligaste och mest tillgängliga romaner.
Baklängesminnen utkom för första gången 1978 och är del av Lars Gyllenstens trilogi som kretsar kring religiös symbolik. Övriga två delar är Huvudskallebok (1981) samt Rätt och slätt (1983).
