Rima sitter fastbunden i ett litet rum i Damaskus, oförmögen att göra annat än att vänta. Hela livet har hon fångats in, och hennes ben som aldrig kan sluta vandra, har fjättrats. Men om flickan förr hölls fången av moderns oro över att hon skulle springa sin väg, så är det nu något värre som har tagit makten över henne. I Syrien hörs krigs mullret allt högre, så högt att även oskyldiga mödrar dör och unga flickor hamnar i avgrunden.
Rima förstår sig inte på våldet omkring henne, kan inte ta in det hon ser utan fortsätter att söka efter skönheten i livet. Och lika rastlösa som hennes ben är, lika beslutsamt strejkar hennes tunga. För att betvinga sin rädsla och maktlöshet i det låsta rummet skriver hon istället ned sin historia.
Hon som vandrar är en gripande och surrealistisk roman som för läsaren närmare en förståelse av fasorna i krigets Syrien och som leder tankarna till Nawal El Saadawis skildringar av förtryckta flickor och kvinnor.