Sociologen Max Paul skriver pĂ„ en bok om Edvard Westermarck, nĂ€r han inte spelar tennis och lĂ„tsas skriva. Han ser inte alls fram emot att fylla sextio.Hans fru Katriina Ă€r utifrĂ„n sett effektiv och framgĂ„ngsrik i sjukhusförvaltningen men >>utför sitt jobb mekaniskt, utan nĂ€rvaro, som om hon var en robot som imiterade en vĂ€lmotiverad mellanchef mitt i karriĂ€ren>>. PĂ„ kvĂ€llarna tar hon ett glas vin för mycket.NĂ€r blev de >>ett olyckligt bortskĂ€mt medelĂ„lderspar som hatar varandra och börjar grĂ€la sĂ„ fort de sĂ€tter sig i taxins baksĂ€te>>?Deras dotter Eva studerar konst i London och lĂ€ngtar efter att >>nĂ„ klara, skarpa insikter>> men har inlett en affĂ€r med sin professor, konstnĂ€ren Malik.Evas syster Helen har satt sitt liv pĂ„ paus medan hennes tvĂ„ barn Ă€r smĂ„. PĂ„ dagarna försöker hon fĂ„ sina elever att lĂ€sa VĂ€inö Linna, pĂ„ nĂ€tterna undviker hon att ligga med sin prĂ€ktiga finlandssvenska ingenjörsman.Det hĂ€r Ă€r en kollektivroman som pendlar mellan Helsingfors och London, under en vinter nĂ€r allt vĂ€nds upp och ner i en helsingforsisk medelklassfamilj. Occupy Wall Street-rörelsen spĂ€nner upp sina tĂ€lt utanför Sankt Pauls-katedralen, finlĂ€ndska vĂ„rdföretag försöker ragga upp arbetskraft pĂ„ Filippinerna och Max förĂ€lskar sig i en trettio Ă„r yngre kvinna. KonstvĂ€rlden i London Ă€r fĂ„ngad pĂ„ kornet, liksom ocksĂ„ muminkryssningar med Silja Line och den finlandssvenska skolvĂ€rlden.DrĂ„pligt, underhĂ„llande, smart formulerat, humoristiskt men ocksĂ„ vemodigt. Philip Teirs romandebut Ă€r en samtidssatir enligt amerikanskt snitt, om finlandssvenskar i Helsingfors och Ăsterbotten: SĂ„ hĂ€r lever vi nu. Den handlar om generationsklyftor, sex, livsval och konst varför vill vi vad vi vill? Hur kan vi lita pĂ„ det?