Mata Hari har beskrivits som en av första världskrigets mest framgångsrika spioner. Hon blev en av 1900-talets stora legender vars liv har skildrats i en rad, ofta grovt lögnaktiga, böcker och tidningsartiklar. På film, porträtterad många gånger, bland annat av en annan legendarisk gestalt: Greta Garbo.
Mata Hari var egentligen holländska och hette Margaretha Geertruida Zelle, och gjorde sig känd som orientalisk dansös. Hon saknade dansutbildning och en betydande del av hennes framgång låg i att hon ofta uppträdde nästintill naken. När det gäller spioneriet blir bilden än mer komplicerad. Hon hade åtagit sig att spionera för både Frankrike och Tyskland under första världskriget, men om resultatet av hennes spioneri råder delade meningar.
Hennes berömmelse kommer sig av att hon levde som en självständig kvinna på ett sätt som provocerade i samtiden. Men det var slumpens grymma spel och andra människors beräknande som kom att föra henne till den skogsdunge utanför Paris där hon en tidig höstmorgon 1917 slutade sina dagar.
Gunnar Walls berättelse är tidigare utgiven i textform med titeln ”Mata Hari – spionen som var en soluppgång” i antologin Historiens största spioner, Semic 2007.
