Rasmus Hoppe föddes i Västtyskland under efterkrigsåren och flyttade efter skolan till Sverige, sin mors hemland, för att studera juridik vid universitetet i Uppsala. Efter tingstjänstgöring i Lund arbetade han som jurist vid Länsstyrelsen i Södermanlands län.
Efter pensioneringen ägnar Rasmus sin tid åt att i sin dagbok dokumentera och kommentera händelser i sitt liv och sin omvärld. Som den sanningssökare och samhällsspanare han är drivs han av en vilja att förstå den värld han lever i, vad allt handlar om och vem han själv är. Rasmus delar sitt intresse om livets stora frågor med sin kusin Freja, som understödjer hans skrivande. Trots hans motstånd lyckas hon övertala honom att publicera sina dagboksanteckningar, av vilka ett urval getts ut under titeln Tillfälligheterna.
Improvisationerna är en fortsättning, om än en självständig del, på Rasmus Hoppes dagboksanteckningar. Även den uppehåller sig kring vad som händer i världen, i hans liv och tankevärld och i parken utanför hans balkong i Vårbacka, där han bor. Han skriver om den oro han känner inför klimatuppvärmningen och miljöförstöringen, som trots alla möten mellan världens ledare fortsätter i oförminskad takt. Han skräms av högerpopulismens utbredning i världen, ett mörker som efter det senaste riksdagsvalet kastar sin skugga även över Sverige. Han uttrycker sin avsky inför Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina, indoeuropéernas urhem, ett övergrepp, inte bara mot ett grannland, utan även på vår europeiska historia, vårt språk och vår kultur. Allt Rasmus finner i skenet av sitt sökarljus nyttjar han som material i den teori om livets sanna natur han är i färd att skapa och vars grunder han utvecklade i Tillfälligheterna.
