Amelie Posse kommer hÀr med en samling fÀngslande skildringar frÄn de fyra lÀnder i vilka det mesta av hennes hÀndelserika liv förflutit. FrÄn hennes litterÀra debutartikel 1929 strÀcka de sig fram till och med september 1944. Hon ger oss spirituella och livfulla inblickar i Paris vittra, konstnÀrliga och framför allt politiska miljöer och beskriver pÄ sitt mÄlande vis platser i Provence och i Italien över vilka krigets ÄngvÀlt nu gÄtt förödande fram. Efter tillfÀlliga besök i hemlandet, som hon pÄ den tiden betraktade med utlandssvenskans pÄ en gÄng roade och rörda ögon, ger hon oss en serie situationsskildringar och initierade nÀrbilder frÄn det land hon kanske kÀnner bÀttre Àn nÄgon annan i Sverige född: Tjeckoslovakien. Dessa ha förlÀnats en ny aktualitet genom den strÄlkastarbelysning de ge pÄ förhÄllanden, sammanhang och politiska personligheter som genom höstens krigshÀndelser Äter trÀtt i förgrunden för det allmÀnna intresset. Varje kapitel Àr en fristÄende och avslutad sak för sig, men lÀser man dem i ordningsföljd mÀrker man snart att de konsekvent följa en linje och tillsammans ge en helhetsbild som vÀl kompletterar författarinnans under tiden utgivna böcker.
Mellan slagen har format sig till ett klarseende och sjÀlvrannsakande tvÀrsnitt icke blott av författarinnans eget liv under de sista femton Ären, utan framför allt av de strömningar som dÄ gick fram bland dem vilka kÀnde sig som européer och med bekymmer sÄg vart det bar hÀn med mÀnskligheten. Bokens sista men icke minst vÀrdefulla avsnitt stammar frÄn de senaste fem Ären, sedan författarinnan som flykting Äterbördats till sitt hemland. HÀr ha Àven nÄgra tal medtagits som hÄllits pÄ olika platser i Sverige men icke tidigare publicerats. En god del av bokens innehÄll Àr skrivet nu i sommar och förlaget konstaterar med tillfredsstÀllelse att inte ens den lÄnga period av överanstrÀngning och sjukdom som författarinnan genomgÄtt kunnat tillintetgöra hennes naturliga berÀttarglÀdje eller nedslÄ hennes vitalitet och beslutsamhet att kosta vad det vill "stÄ det onda emot".
