Mumintrollen och den osynliga gästen

Tove Jansson

Finlandssvensk författare och konstnär. Född den 9 augusti 1914 i Helsingfors, död den 27 juni 2001 i Helsingfors.Tove Janson föddes i en konstnärsfamilj. Pappan var den finlandssvenske skulptören Viktor Jansson och mamman den svenska tecknaren Signe Hammarsten-Jansson. Tove hade också två yngre bröder, Per Olov och Lars. Hon har skildrat sin barndom i den självbiografiska boken Bildhuggarens dotter (1968). Yrkesvalet var självklart för Tove, hon skulle också bli konstnär. Tove studerade på konstskolor i Stockholm, Helsingfors och Paris. Hon fick hjälpa till att försörja familjen genom att illustrera i tidningar och böcker redan under studietiden.Under 30-talet illustrerade hon i den politiska tidskriften Garm, där hon i sina teckningar protesterade mot nazi-Tyskland och Hitler. Tidigt ritade hon en figur (en snork) som liknade Mumintrollet, och använde den som signatur till sina bilder. 1945 gav hon ut den första muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen. I boken finner Mumintrollet en paradisisk mumindal. Det egentliga genombrottet för Tove Jansson som barnboksförfattare kom med boken Trollkarlens hatt (1948). Den översattes snart till engelska, vilket banade väg för muminböckernas översättning till andra språk; i dag över 30 stycken!I muminböckerna är muminfamiljen den självklara mittpunkten. Kring familjen samlas så småningom också en del andra invånare: Snorkfröken och Sniff, Snusmumriken och Lilla My, filifjonkor, hatifnattar och hemuler – alla med sin egenart och speciella livshållning. Böckerna om Mumindalen är sinsemellan väldigt olika. Trollkarlens hatt är ett lättsamt sagoäventyr, medan Pappan och Havet och Sent i november riktar sig till äldre barn och även till vuxna. Egentligen är muminböckerna både barnböcker och vuxenböcker. Tove Jansson skrev också romaner och noveller som uttryckligen vänder sig till vuxna läsare, bl.a. Solstaden (1974) och Resa med lätt bagage (1989). Genom åren fick hon en rad utmärkelser, bl.a. Nils Holgersson-plaketten 1953 för Hur gick det sen?, Elsa Beskowplaketten 1958 för illustrationerna i Trollvinter, H.C. Andersenmedaljen 1966, Litteraturfrämjandets stora pris 1977 och Svenska Kulturfondens hederspris 1983.