"Vår tidsålder är tillbakablickande. Den reser monument över sina fäder. Den skriver biografier, historia och kritik. Generationerna före oss mötte skapelsen öga mot öga vi ser på den med deras blick."
Ralph Waldo Emersons essä Naturen (1836) är ett poetiskt manifest och en predikan om människans förhållande till den natur som omger henne. Trots att det var Emersons debut återfinns frågeställningar som skulle bli centrala i författarskapet: Hur ska vi leva? Hur ska vi tänka? Hur ska vi handla? Själv sammanfattade han det såhär: "Jag har endast haft en doktrin, nämligen den enskilda människans oändlighet."
Emersons betydelse för amerikansk litteratur går knappast att överskatta; Harold Bloom kallade honom 1800-talets mest inflytelserike författare. Ändå har han förblivit förhållandevis okänd i Sverige. I denna utgåva presenteras ett urval av Emersons viktigaste essäer, några för första gången på svenska, i översättning av Ola Klippvik.
"Bara genom att frigöra sig från förblindande normer, föreställningar och förnuftstro, och ge akt på de egna instinkterna, kan människan bli människa igen. Vi måste leva inifrån och ut, inte tvärtom, menar han, vi måste lita till vår intuition, förstå att vi är gjorda av ögon och kan se med våra fötter, att vi är härvor av rottrådar vars blommor och frukter är världen. Ingenting är så heligt som det egna medvetandets integritet." Ur Emi-Simone Zawalls förord
