Jag får känslan att minimalism i sig är ett ganska minimalistiskt område: det finns inte så mycket att säga. Men det som sägs är viktigt och kan göra stor skillnad i människors liv, bland annat mitt eget. Och upprepning gör ju att man minns saker bättre, så varför inte. Men tjatigt var det. Jag tror boken gör sig bäst i fysiskt format så att man dels får en överblick över kapitlen så man förstår dem bättre, och dels snabbt kan bläddra förbi upprepningarna om man så önskar. Det är något störande att författarna själva är så närvarande i boken: de förstår inte varför en vattenkanna har sin särskilda utformning, de förstår inte skillnaden på känsla i att röra en fysisk pryl jämfört med att titta på ett foto av den och de har troligen aldrig upplevt den underbara känslan i att vid exakt rätt tillfälle få användning av något man sparade för säkerhets skull. Jag rekommenderar att ha överseende med detta, för boken kan ge viktiga insikter även till oss som kan njuta av fysiska ting. Vi behöver också ett mentalt tomrum för att bättre nyttja vår tid och vårt hem. Prylbantning kan skapa det tomrummet.

Skänka saker till nyanlända flyktingar - mycket dåligt argument för stt man ska vilja rensa bland sina tillhörigheter..

Bra tips 👍