Spero

Åsa Asptjärn

Åsa Asptjärns debutroman ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar” möttes av en kritikerhyllningskör. Boken om Emanuel Kent Sjögren fick två uppföljare. Åsa har skrivit om aktivism, illerjakt och om att växa ifrån sin bästis i ”Wursten och veganen”, också den boken fick ett fantastiskt mottagande. Senaste boken för unga läsare är "Perfekt väder för lidande". Åsa Asptjärn skriver böcker, pjäser, sketch och medverkar med Utkantssverige i SR:s God morgon världen. Hon är ena halvan av humorduon Åsa & Gertrud. Född år 1972. Uppvuxen i Boden och Kristianstad. Bosatt i Malmö. I sjunde klass hade hela skolan ett gemensamt prov på Svenska partier, eftersom det var valår. Detta var en tradition. Jag var den första som fick alla rätt. Någonsin. En katastrof som jag var tvungen att mörka i tre år, eftersom alla undrade vem ”freaket” var. När jag gick i åttan bjöd en kille upp mig med orden: ”Du ser ut som en plugghäst men det är du inte”. När jag gick i nian vann jag en presentcheck på skor. Jag köpte ett par knähöga, rosa skinnstövlar som jag på allvar trodde skulle förändra mitt liv och i förlängningen leda till att jag fick en kille. Jag hade behövt lite andlig vägledning genom min högstadieperiod. Skriva en bok har jag velat göra sedan jag var tretton och trefjärdedels år och läste böckerna om Adrian Mole av Sue Townsend. Humorn har från första början varit min väg in i kreativiteten. Tillsammans med några vänner skrev jag min första humorföreställning när jag var tjugo år. Sedan fortsatte vi att göra sketcher för radio i programmet ”Radio Ellen” i P1 och senare i ”Freja!” i samma kanal. Tillsammans med Gertrud Larsson har jag under flera år skrivit och framfört sketcher både på scen och i radio. Humor är ett fantastiskt verktyg och när det fungerar som bäst förenar skrattet mer än det distanserar. Idén till Konsten att ha sjukt låga förväntningar kom till mig genom att jag lekte med Immanuel Kants namn. Om man ändrar lite på det så bli det Emanuel Kent. Ett ganska vanligt namn, som man kan fylla med något helt annat. En hyllning till filosoferandet, till grubblandet, ett försök att reda ut livet och hur man ska leva. Livet för Dummies, kort sagt. Och så det här med humorn, att skildra en ganska jobbig period i livet med humor kändes angeläget. Speciellt idag känns det som om barn och ungdomar upplever att de har en orimlig press på sig. Att prestera och att duga. I den andra boken fortsätter Emanuel sin väg genom livet. Återigen försöker han formulera en sorts manual för livet och det resulterar i ett manifest för sådana som är som han, ett Manifest för hopplösa. I den tredje boken, Rimligt lyckade ögonblick, börjar Emanuel gymnasiet: ett gyllene tillfälle för en make over, en Emanuel 2.0. Men ödet vill annorlunda. Mellanåldersboken Wursten och Veganen skildrar glappet mellan barn och tweenie, när man inte längre kan hänga hemma med serietidningar på sommarlovet. Lägg till en satanist som härjar i området, en iller på rymmen och Veganen, aktivist och ... vegan.