âBeklagar sorgenâ, sa han allvarligt och rĂ€ckte med ena handen över en bukett frĂ„n Hemköp med blandade blommor. I den andra handen hade han en dunk med rosĂ©vin och en kasse med rostbiff och potatissallad.
âTack, stig in för all del ⊠Frank?â sa Greta och tog ett steg in i hallen.
âFranko. Vad fint du bor, Gretaâ, sa mannen och sĂ„g sig omkring. âJag tog med nĂ„got gott att Ă€ta och dricka medan vi pratarâ, fortsatte han sedan och log varmt mot henne.
NĂ€stan tvĂ„ mĂ„nader efter att Gretas man Edvin gĂ„tt bort fĂ„r hon ett telefonsamtal frĂ„n en vĂ€n till maken som missat hans begravning. FĂ„r han komma förbi, dela nĂ„gra minnen av Edvin och beklaga sorgen? Greta har inte hjĂ€rta att sĂ€ga nej, men nĂ„gonting kĂ€nns inte riktigt rĂ€tt. Det Ă€r det inte heller âŠ
Franko, som han kallar sig, hÀrjar som ett rovdjur bland Àldre kvinnor i vÀstra Stockholm. Hans metod Àr att lÀsa dödsannonser och nÀstla sig in hos nyblivna Ànkor för att sedan slÄ deras liv i spillror.
Vad VĂ€sterortspolisen först ser som enskilda stölder bildar snart ett allvarligare mönster med grova rĂ„n nĂ€r fler anmĂ€lningar kommer in. Ă klagare Mats Ljunggren och utredarna han samarbetar med mĂ€rker ocksĂ„ hur rĂ„nen blir allt brutalare, och inser att de mĂ„ste ge allt för att stoppa âFrankosâ framfart innan nĂ„got Ă€nnu vĂ€rre hĂ€nder. Sakta, sakta dras nĂ€tet Ă„t âŠ