Intet ont anande kliver en samling mĂ€nniskor ombord pĂ„ ett flygplan för en trevlig tur Stockholm runt. Planet Ă€r av gammal god Ă„rgĂ„ng, sjuttioett Ă„r. BesĂ€ttningen erfaren, vĂ€dret bra, passagerarna entusiastiska. Men molnen hopar sig, ett ovĂ€der Ă€r pĂ„ gĂ„ng. Och Ă€n vĂ€rre â en kosmisk olyckshĂ€ndelse gör att de landar i en vĂ€rld dĂ€r allt verkar sĂ„... gammaldags. NĂ€r bussen de tvingas in i sedan kör pĂ„ vĂ€nster sida av vĂ€gen, vĂ€xer insikten om att de hamnat i en tid de bara lĂ€st om eller upplevt som barn.
à ren gick. De slutade aldrig lÀngta tillbaka.
Agneta och Leif Ă€r tvĂ„ göteborgare som trĂ€ffades pĂ„ Ă„lderns höst. De har funderat mycket över hur tiden och tidsandan pĂ„verkar oss mĂ€nniskor â de val vi gör, hur dagarna ser ut, vilka vi faktiskt blir. Mellan sig har de erfarenheter som kemist, etnolog, journalist, sjuksköterska, fredsforskare, bibliotekarie. De har stĂ€dat, jobbat pĂ„ posten, i konditorier, godisaffĂ€rer och hemtjĂ€nsten. I en av deras skrivbordslĂ„dor ligger nĂ„nstans ocksĂ„ ett â numera utgĂ„nget â certifikat som segelflygare.