Herbert Tingsten levde under det farliga 1900-talet. Under sin första resa i Europa såg han de lemlästade från första världskriget. Han tvingades ta ställning till fascism, nazism, kommunism, kolonialism och apartheid.
Kubakrisen, när världen stod på gränsen till totalt kärnvapenkrig, beskrev han som de lyckligaste dagarna i sitt liv.
Under sina år på Dagens Nyheter blev han samhällsdebattens demonregissör. Motståndarna skulle besegras, lögnerna avslöjas och friheten försvaras. Men när det åskade blev han så rädd att han kröp in under trädgårdsmöblerna och grät.
Herbert Tingsten blev så dominant och hans konflikter med gamla vänner – Gunnar Myrdal, Tor Bonnier och Olof Lagercrantz – så vassa och spektakulära att eftervärlden antingen begravde honom i tystnad eller förfalskade honom som helgon. Vem var han egentligen?
Att vandra i hans fotspår, tätt bakom hans runda kropp, iaktta hans koketta sätt och koleriska utbrott har varit att upptäcka en av 1900-talets mest fascinerande gestalter. Han passar inte in i några enkla mallar. Han var en kulturradikal i dagligt krig med både sin omvärld och sig själv. ”Det är för jävligt att dö, men jävligare att leva”, blev hans egen slutsats.
Det här är berättelsen om hans liv.
Herbert Tingsten, 1896–1973, var statsvetare, författare, professor i statskunskap och en av förra seklets mest betydande svenska intellektuella. Här tecknas för första gången ett skarpt och levande porträtt av den stridbare Herbert Tingsten.
